I mina unga år var soulmusik minst lika populärt som det blivit i den nya variant som finns nu. Otis Redding var det kanske största namnet på den tiden, och som hans arvtagare nämndes Arthur Conley, som hade en jättehit i "Sweet Soul Music". (Låten var egentligen en Sam Cooke-låt och hette då "Yeah Man", men skrevs om av Conley och Redding.)
Själv såg jag Arthur Conley uppträda på Lorensberg Cirkus i sällskap med bl.a. Sam & Dave och Lee Dorsey, alla starka namn i genren på den tiden. Men efter att Otis Redding förolyckats i en flygolycka i Madison, Wisconsin 1967 (endast 26 år gammal!) kändes det som den råa soulen inte lyckades återhämta sig, och Arthur Conley blev aldrig det stora namn som branschen hoppats på. Redan under tidigt 70-tal flyttade han till England, och drog sedan vidare till Belgien, innan han slutligen slog sig ner i Holland. Där ändrade Conley sitt namn till Lee Roberts (efter sitt mellannamn och sin mors flicknamn), blev musikproducent samt dessutom tapet- och möbeldesigner. Att Arthur Conley hade mycket ogjort inom musikbranschen visade han vid ett sent framträdande på holländsk TV, då han, lite typiskt, sjöng en klassiker av Sam Cooke, "Nothing can change this love". Arthur Conley avled i Holland i november 2003.
(Inlägget ursprungligen på Tjavvel den 14 juni 2009.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar